Julkaffet tomten själv skulle välja

Nu har jag beslutat mig för vilket kaffe som skall bli julens officiella kaffe. Det är en ganska prestigefylld tävling och vinnaren är Gevalia Cappuccino Daim. Som Gevalia själva skriver på hemsidan - "krämig cappuccino med en härlig smak av choklad och mandelkrokant", mer jul än så blir det inte i min värld. Pepparkakor i all ära, glögg om det är fest, men kaffet är ändå det som skiljer november från december. I min värld är december en 24 dagar lång festlighet, och då kan man inte dricka samma kaffe som till vardags.

På kontoret tror jag tyvärr att många missat att det vankas julafton, men jag har tejpat upp en julstjärna i köket och satt upp en bild på Tomten på kaffemaskinen. Hopps på något kafferelaterat i julklapp, men det blir väl en kniv eller ett presentkort på Systembolaget som förra året.

Mimare och kaffe

Jag tycker att det skulle vara kul att lägga in en bild på en ledsen mimare.

Snart kommer jag även lägga upp bilder på gott kaffe från semestern, och kanske skriva en rad om den nya bryggaren jag har hemma.

Vad är vi utan vatten?

Någon form av renovering stör min eftermiddag här på kontoret. Grovarbetare på våningen under har stängt av vattnet men detta skall naturligtvis inte hindra mig från att få mitt eftermiddagskaffe. Espresso house, Waynes Coffee och Pressbyrån och Seven Eleven bjuder alla på gott kaffe, korta köer och överkomliga priser. En kollega jag inte minns namnet på skrattade åt mig och sa att jag skulle gå till ett ställe som heter Nästa istället, skulle ligga här i bankkvarteren i centrala Malmö. Kanske får testa det nästa gång dom stänger av vattnet, se vad dom har för kaffeautomat och kanske ta bilder.

En dröm, en dröm, en mardröm

Drömmarna av vanilj är slut

Vinden har vänt

Otroligt tung tidigare vecka, men nu är det måndag och alla dörrar hålls öppna. Möjligheterna är oändliga om man bara vågar pröva något nytt. Därför kan jag med glädje rapportera om Café Noir Instant som jag prövat i helgen. Ett makalöst kaffe som lämnade en eftersmak av både gott kaffe och lysande utsikter. Jag får minsann köpa på mig ett lager av detta afrodisiakum så att jag inte behöver missa detta någon helg framöver. Det skall dock tilläggas att detta inte är något vardagskaffe, det är allt för spännande smaker för att det skall kunna avnjutas på en arbetsplats eller på ett vårdhem.

Angående min beställda gratismaskin från Torebrings har jag visserligen fått ett nekande svar nu, tydligen lämpar den sig inte för hemmabruk. Något jag tycker att jag kan få avgöra själv, visserligen, men då mitt företag ligger i malpåsen förstår jag om de haft invändningar. Dock verkar det som att någon ansvarig på Torebrings läst min blogg då jag skickat med en länk i mina e-post, och de har nu valt att kompensera mig med en låda med småkakor. Vaniljdrömmar, mycket trevligt. Framtiden ser med andra ord mycket ljus ut.

Lars Norén känner inte till ångest, inte ångest som denna

Usch vilken helg, krävde en måndag på jobbet för att återhämta sig. Misären inleddes med att mitt Löfbergs Lilas mellanrostade rättvisemärkta kaffe var slut hos mig och min lokala butik, och den gamla kaffekokaren som stått i städskrubben senaste året hade slutat fungera. Egentligen började problemen innan dess. Det började med att Torebrings inte skickade automaten som jag skulle få testa två veckor, och att de inte svarade på mina förfrågningar om dess position i transportkedjan heller. Jag börjar tvivla på Torebrings seriositet.

Hur som helst, bryggkaffe kan vara en fröjd för både öga, näsa och mun men kräver som ni säkert vet onödigt mycket arbete. Vad värre är att då den var sönder blev jag övertygad att använda en bekants så kallade presskanna, en ovanligt komplicerad och tidskrävande uppfinning. Jag kommer lägga upp bilder på den framöver, men det är som en vas som man fyller med malt kaffe av samma typ som man kan använda i en bryggare, därefter fyller man på med kokande vatten, det enda moment jag känner igen, och sen skall kaffepulvret, eller vattnet, filtreras genom en sil man trycker ner för att tvinga pulvret till botten. Detta är både tidskrävande, krångligt och ovanligt ineffektivt. Gillar man inte att sila kaffesump genom tänderna, efter att ha väntat på sitt kaffe i 10 minuter, är alltså inte en presskanna något att rekommendera. Misär på hög nivå, tacka vet jag vår Jede Komo i köket.

En häst, en häst, en åsna

Casual Friday på jobbet idag, härliga fredag. Lät skjortan hänga kvar på galgen och satte på mig min ljusbruna piké i morse istället, nu slipper jag akta mig för kaffespill som förra fredagen. Brun fläck på ljusblå krage som förra veckan är inget jag rekommenderar. Någon på kontoret sa att jag såg ut som en fascist i brun piké och svarta byxor, men jag tror vi kunde skratta åt det i efterhand när vi stod och skämtade runt vår Jede Komo i köket. ”Kaffet ger inga fläckar nu” förklarade jag, alla nickade instämmande.

Jag har inte märkt av någon förändring av kaffeåtgången sen artikeln i Sydsvenskan förra fredagen, det dricks fortfarande ungefär 200 koppar i veckan sett till hela kontoret. Inte överdrivet mycket men en helt klart hälsosam åtgång. Jag förundras dagligen över hur snabb och smidig maskinen är, och den tar inte speciellt mycket plats heller. Inte som maskinen från Torebrings som jag fortfarande väntar på, den ser ut att vara stor som ett kylskåp, och kommer vara minst lika välkommen i mitt hem. Får se om jag får plats med båda i köket. Väntar fortfarande, och jag försökte ringa dom idag men fick inget svar.