Usch vilken helg, krävde en måndag på jobbet för att återhämta sig. Misären inleddes med att mitt Löfbergs Lilas mellanrostade rättvisemärkta kaffe var slut hos mig och min lokala butik, och den gamla kaffekokaren som stått i städskrubben senaste året hade slutat fungera. Egentligen började problemen innan dess. Det började med att Torebrings inte skickade automaten som jag skulle få testa två veckor, och att de inte svarade på mina förfrågningar om dess position i transportkedjan heller. Jag börjar tvivla på Torebrings seriositet.
Hur som helst, bryggkaffe kan vara en fröjd för både öga, näsa och mun men kräver som ni säkert vet onödigt mycket arbete. Vad värre är att då den var sönder blev jag övertygad att använda en bekants så kallade presskanna, en ovanligt komplicerad och tidskrävande uppfinning. Jag kommer lägga upp bilder på den framöver, men det är som en vas som man fyller med malt kaffe av samma typ som man kan använda i en bryggare, därefter fyller man på med kokande vatten, det enda moment jag känner igen, och sen skall kaffepulvret, eller vattnet, filtreras genom en sil man trycker ner för att tvinga pulvret till botten. Detta är både tidskrävande, krångligt och ovanligt ineffektivt. Gillar man inte att sila kaffesump genom tänderna, efter att ha väntat på sitt kaffe i 10 minuter, är alltså inte en presskanna något att rekommendera. Misär på hög nivå, tacka vet jag vår Jede Komo i köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar